fredag 27 juni 2014

Den som ändå vore sin hjärna…


Någonstans började det säkert som ett skämt men efterhand har jag kommit på att det inte alls är en så dum idé. Om man bara vore sin hjärna, det vill säga kapade bort alla kroppsliga bihang, skulle livet bli klart mycket lättare! All fysisk aktivitet hade med ens kunna avstanna, den näring man behöver kunde väl tillförts i inläggningsvätskan (vad man nu har för nåt till det)? Jag tänker mig lite som man syresätter vattnet i ett akvarium. Jag skulle trivas faktiskt. Man kunde ägna dagarna åt intellektuell stimulans snarare än samhällets alla måsten…


Vilka är med mig? Ska vi starta en opinion?

torsdag 19 juni 2014

Glutenfritt - eller inte?


Det är ju bra att fler och fler ställen kan erbjuda glutenfria produkter, socker- och laktosfria också för den delen men det verkar det vara sämre med. Hur som helst hittade jag den här för ett tag sedan. Jag tänker inte hänga ut den plats där den kan bli funnen närmare än Växjö. Den får mig att fundera över hur kunskaperna kring glutenintolerans är på etableringarna. För Er som inte vet kan det alltså räcka med att man använt samma kniv när man skurit brödet, samma brödrost, samma skärbräda osv. Dvs. utan att diska den emellan. 

Med andra ord, ovanstående är INTE glutenfritt!

måndag 16 juni 2014

Empatifri?!



Jag har under ett antal år hävdat och varit övertygad om att jag inte är kapabel att känna empati. Nyligen inträffade händelser visar att detta inte är riktigt sant. Jag kan visst känna empati men jag slösar inte med det. Man skulle kanske kunna säga att det rör sig om selektiv empati för att erfara en dylik känsla för någon främling lär det inte bli tal om. Det krävs nog att det hamnar ganska nära min egen värld, de som betyder mycket för mig. Man måste så att säga förtjäna det. Jag känner att jag måste utforska detta vidare och kan tills vidare konstatera att empati inte är en trevlig känsla, även om det gläder mig att jag kan känna så starkt inför några utvalda få.

onsdag 11 juni 2014

Jag är en missbrukare!


Det är faktiskt sant! Jag erkänner och har kommit över förnekelsestadiet. Vilken substans eller företeelse det handlar om är jag dock inte villig att delge offentligheten i nuläget. Ni får nöja er med ovanstående erkännande.

Man varför? Ja, det kans man fråga sig. Varför missbrukar man? Finns det en inre rädsla som man måste bedöva på ett eller annat sätt? Ja, kanske. Finns det belöningscentra i hjärnan som måste stimuleras? Ja, sannolikt.

Om missbruk isig räknas som sjukdom är inte självklart. Jag vet att t.ex. alkoholism klassas som det men om det är själva beroendet eller missbruket som är klassat vet jag inte. Det skulle säkert vara intressant att forska i. Däremot är det helt klart ett dysfunktionellt beteende som är svårt att ta sig ur. Jag har nått första fasen, jag har erkänt för mig själv att jag har problem. Det får räcka just nu!

torsdag 5 juni 2014

Magnetröntgen igen..


För ett par veckor sedan var jag kallad till efterkontroll av hjärnan. Ja, riktigt så drastiskt är det väl inte. Man ska väl kontrollera så att man verkligen har fått bort alla rester av den hjärntumör jag opererade bort tidigare i år. Kanske var man också intresserad av huruvida det hade läkt ordentligt, så att jag inte hade levrat blod inne i huvudet t.ex. Jag vet inte riktigt faktiskt.

Den här gången var det dock inte lika enkelt som tidigare. Även om jag förstås inte vill påstå att det var enkelt att komma in i det lilla lilla hålet som utgör apparaten. Är man hälften så stor som jag är det säkert inga problem men jag är välväxt. Jag fick inte göra undersökningen…

Då råkar det vara så här att det finns en sådan där maskin till i landstinget där jag bor, som är större. (Det är förstås så att det är apparaten där jag bor som är för liten, inte jag som är för stor.) Det blir några mil att åka men det funkar. Jag var där för någon dag sedan och det var klart överlägset. Inga som helst problem och det fanns till och med möjlighet till lite musik medan undersökningen pågick. Inte för att man hör särskilt mycket under maskinens ganska högljudda arbetsgång i alla fall men det fanns trots allt en ambition om att det skulle vara så trivsamt som möjligt för patienten. Och det var det!

Självklart är det förnedrande att sjukvårdsutrustningen inte är dimensionerad till att passa alla. Ska man behöva bli utan sjukvård för att man lider av för kraftig benstomme? Det låter väl lite skämtsamt men det ligger en del allvar i det också. I ett samhälle som är uppbyggt såsom vårat, ska man väl kunna begära att sjukvården är tillför ALLA, inte bara de som ryms inom nåt ideal?

Men jag är inte bitter egentligen, det bara låter så. Att jag var tvungen att resa flera mil för undersökningen som tog kanske 45 minuter kunde jag vara irriterad över, men det är jag inte. Jag resonerar istället så att det faktiskt finns en maskin som passar mig även om den inte ligger på min hemort. Jag tar gärna den där tiden att förflytta mig från punkt A till punkt B om jag bara får möjlighet att genomgå undersökningen.


Förresten ringde de från Neurokirurgen i Lund idag och bokade en telefontid med en läkare. Liite nervös blir jag nu. Jag vill fan inte gå igenom skiten igen!


onsdag 4 juni 2014

Proffskund?


Häromdagen kom jag i kontakt med ordet ”proffskund”. Det var en dekal som satt fast på ett släp från något byggföretag, eller byggvaruhus var det nog förresten. Det är klart att det var för det är viktigt för mitt nedanstående resonemang. För jag antar att man menar något i stil med att man är en extra bra kund till det företaget. Men vad betyder ordet egentligen?


Proffs är ju en kortform av ordet professionell vilket innebär yrke, i motsats till en amatör som ägnar sig åt en hobby. Alltså torde ordet proffskund innebära någon som till yrket är kund och som dessutom tjänar pengar på sitt yrke. Det verkar vara ett trevligt och gemytligt yrke. Tänk att få tjäna pengar på att handla, om det sen är byggvaror eller nåt annat spelar kanske mindre roll…


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...