torsdag 28 maj 2020

Författardrömmar


Jag har länge närt drömmen om att bli någon form av författare. Kanske inte så länge jag kan minnas men det är allt några år nu. Det finns ju en anledning till att jag vid tillfälle höll 10-15 bloggar igår med olika ämnen, allt ifrån öl, vin och ost till film, musik och litteratur. Jag gillar att skriva och uttrycka mig i skrift. Och om man får såga det i det här jantelagslandet, så är jag rätt bra på det också. I alla fall när det gäller att skriva kortare texter som är sakliga och på ämnet.

Mina författardrömmar utgår dock mer från fiktion. Att låta texter flyta ut på skrivbordet utan att egentligen vara förankrade i verkligheten alls. Åtminstone inte min personliga verklighet. Det är klart att det finns en hel del i det vi kallar för verklighet som inte just jag har någon erfarenhet av, eller egentlig kunskap om. Jag vill bara låta fantasin flöda och låta orden fylla luckorna.

Tro inte att jag inte har försökt. Otaliga noveller har påbörjats men jag får liksom inte till någon synopsis. Det gäller ju trots allt att ha någon typ av idé innan man börjar. Någonstans måste en historia börja och sluta. Det måste finnas vissa premisser som kan uppfyllas. Skulle jag bara kunna få ett uppslag skulle saken vara biff. Det är min övertygelse.

Det jag däremot kan, är att skriva om mig själv, om mina egna upplevelser och förmedla de känslor jag kände vid tillfället. Problemet är bara att det är frågan om hur mycket av sina personliga upplevelser som känns bekvämt att lämna ut till offentligheten? Jag har väl visserligen lämnat ut en del om mig själv här på bloggen men det är ändå ganska selekterat. Och det är definitivt skillnad på att skriva några hundra ord i ett inlägg än hundratusen i en längre utlämnande berättelse.

Alternativet är förstås att gå in i en roll och låtsas ha upplevt upplevelser att skriva om. Det är kanske så man gör? Det finns såklart olika metoder när det gäller författande. Eller så är det den här typen av skrivande jag ska ägna mig åt, att skapa en frågeställning och sedan försöka besvara den genom resonemang? Eller så är inte svaren av intresse. Det kanske bara är resonemangen som är intressanta? Eller så är inget av det jag skriver intressant?

Det jag har hållit fast vid i alla år är att skriva recensioner av olika slag. Numera gör jag det på engelska på bloggen ActiveContext.net. Helt klart är att man når ut till många fler om man skriver på ett internationellt språk. Jag är väl rätt bra på engelska tycker jag men det är ändå inte mitt förstaspråk och mitt modersmål. Det finns helst klart en skillnad och det går onekligen trögare att skriva på ett annat språk. Det är inte lika enkelt att vikta värderingarna i orden och när man försöker att hålla ett visst tempo i skrivandet så snubblar man ibland på formuleringar.

Vad göra? Ska jag fortsätta på mina memoarer som har legat ner i 5 år? Gå in i en roll och skriva en fiktiv berättelse? Kanske göra det på engelska? Eller är skräckhistorier något jag ska ägna mig åt. Det är inte alltid det man vill är samma sak som det man är bra på. Det är kanske den här typen av texter jag ska ägna mig åt?

Signatur: Förvirrad
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...