Jag vet faktiskt inte! Det är få
tillfällen då jag känner att jag har fullt koll på läget och vet hur man ”ska”
göra. Oftast gör jag lite hur som helst och så blir det därefter. Jag försäkrar att jag inte menar något illa med mina handlingar. Ibland blir det bara plumpt.
Jag vill inte påstå att jag inte tänker innan jag talar, det vore en grov överdrift, men jag kan säkert bli lite påfrestande ibland. Det är för att jag inte vet hur
man ska bete sig. De självklara sociala rollerna som alla andra verkar kunna
utan och innan är inte självklara för mig. Oftast har jag fått lära mig den
hårda vägen.
Jag har inte många vänner. Det har jag
förlikat mig med, det är vad jag tror i alla fall. Då och då inträffar det dock
att jag stöter på nya människor som faktiskt verkar intressanta, jo faktiskt!
Det är inte ofta men ett fåtal känner jag ett närmare band till. Dessa är jag
oerhört mån om att få lära känna ytterligare. Det är därför jag till varje pris
försöker att bygga på vänskapen. Detta är inte alltid uppskattat har jag
förstått. Man upplever mig som påträngande och jobbigt fast det enda jag
egentligen vill är att uppleva nära vänskap.
Jag behåller masken på för de allra
flesta. Känner jag att jag vill lyfta på den och visa vem jag egentligen är
under ytan vill jag att du ska känna dig utvald och talar gärna om det också.
Kanske lite tydligare och oftare än vad som är nödvändigt.
Förlåt mig, jag vill så gärna men det
blir bara fel ibland!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar