Varför pratar en del människor ändlöst? Eller rättare sagt
varför tystnar de aldrig även om det inte har något vettigt att säga? Det jag
syftar på gäller bokstavligt tal, alltså inga metaforiska skrifter som sträcker
ut sig på sida efter sida utan egentligt innehåll.
För vi har alla råkat ut för dem, de som inte kan hålla
käften och jag har funderat en del på det. Jag vill inte påstå att jag på något
sätt sitter inne med den definitiva lösningen, men betänk följande
- Om jag slutar att prata blir det tyst och jag är rädd för tystnaden
- Jag älskar min egen röst och tycker att det jag säger är hur viktigt och intressant som helst.
- Anledningen till att jag pratar så mycket är för att inte släppa in någon annan. Skulle jag göra det skulle jag tappa min gard. Folk skulle genomskåda mina ihåliga åsikter och så kan jag inte ha det.
- Jag talar för att slippa engagera mig i andra människor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar