Jag känner mig lite aggressiv i dag!

Jag har sedan tidigare skrivet flera inlägg och ifrågasatt varför jag ska acceptera. Det är väl ingen enkelriktad väg? Det är också så att min inställning om att jag är konflikträdd nyligen ställts på ända. En teori om att jag söker konflikter har sålunda formulerats. Det är alltså precis tvärt emot vad jag alltid har uppfattat det som. Men det är inte alltid. Konflikterna jag säker att alltid sådana som jag kan vinna, vilket egentligen borde vara alla eftersom jag vanligtvis inte ger mig in i en konflikt utan att ha väl, mycket väl underbyggda argument – eller åtminstone den logiska beviskedjan klar för mig.

Det finns få personer i min närhet som har förmågan att argumentera emot mig på ett sådant sätt att de kan övertyga mig om något annat än det jag redan vet, i synnerhet när det gäller semantiska formuleringar. Det flesta synes mig vara ganska inskränkta och naiva i sina övertygelser. Ihop med detta hör också min allt mindre förståelse för människor som måste bevisa allt med logik eller vetenskapliga uppsatser och termer. En akademisk sanning är en sak medan det som livserfarenhet lät oss – insikt, är något helt annat! Det är en sak att lära sig något, genom idogt trälande med näsan i en bok och en helt annan sak att förstå innebörden!

Kunskap är inte nödvändigtvis förståelse för uppgiften! Att kunna alfabetet betyder inte med nödvändighet att man kan formulera ord och meningar som är grammatiskt korrekta. Att kunna formulera grammatiskt korrekta meningar betyder inte att deras innebörd alltid är logisk och sann och att formulera logiska argument betyder inte alltid att man nått den insiktsfulla sanningen som förståelse innebär!

Idag är jag aggressiv mot den lillgamla akademiska världen som inte förankrar sin kunskap på insikter utan på inlärda fraser och argument.