Den otänkta tanken…

Som jag tidigare har skrivit är jag ytterst mån om att göra någon skillnad numera. Att vara en mängden är liksom inget roligt längre. Den där jävla Jante kan mer eller mindre fara åt Helvete tycker jag…

Jag tillhör en grupp människor som gärna vill formulera tankar som inte nödvändigtvis kan appliceras pragmatiskt. Någon form av filosofiskt gångbara resonemang kan man väl kalla det för. Min egen uppfattning är att jag är ganska bra på detta och kom vid ganska tidig ålder fram till att man aldrig kan veta något säkert. Jag har även formulerat tankar om alla motsatsförhållanden som får perceptionen att fungera.

Jag är ständigt på jakt efter frågor eftersom den vise som bekant söker efter dessa snarare än svar. Det där är förresten ett uttryck man skulle kunna resonera lite kring. Jag vet att det finns det som menar att det inte alls förhåller sig på detta sätt! Men det är inte det här inläggets intention så jag lämnar det till en annan gång.

Här är det istället frågan om sökandet av den heliga Graal. I detta fallet består den av något helt och hållet abstrakt (vilket är min uppfattning om Graal oavsett, den är alltid abstrakt), nämligen den otänkta tanken! Ju längre tiden går och desto fler filosofer som kommer och går, desto svårare lär det bli att tänka en nyskapande tanke. Sokrates, Platon och Aristoteles hade en lätt uppgift framför sig, numera krävs det en aning mer…

Att utveckla någon annans tankar är inte riktigt samma sak och verkligen inte lika lockande men man får väl bita i det sura äpplet och låna lite här och där tills man får en snilleblixt. Förresten, om en tanke är otänkt, finns den då? Är det en del av vår verklighet eller är det helt enkelt ett antagande om vad som skulle kunna komma någon gång i framtiden. Jag är inte ens säker på att det går att hävda statistiskt att sannolikheten skulle visa detta vara troligt. Däremot känner jag att det borde vara så… Det gäller alltså att skapa ett logiskt resonemang som stöder denna känsla…