Mitellans makt!

Jag har nyligen upplevt händelser som gjort att jag behövt nyttja mig av en så kallad mitella. Att gå in på detaljer känns ganska onödigt men faktum kvarstår, min ena arm har behövt hänga i en dylik uppehållarattiralj! Var vill jag komma med det här då? Jo, jag förstår plötsligt hur Ted Bundy lyckades lura sina offer. Det är nämligen så att mitellan har en oerhörd makt! Man kan komma undan med en hel del och är det något man har svårt för att göra fort nog, som folk annars skulle sucka högljutt över, är det istället helt ok! Man blir erbjuden hjälp med både det ena och det andra. ”ska jag hjälpa farbror att hålla kassen?” och liknande.

Nu är jag väl inte överdrivet förtjust vid att bli kallad ”farbror” men det är ju i alla fall bättre än gubbe och gubbjävel! Folk blir mer vänligt inställda, de trängs inte med en på bussen och det råder verkligen ingen tvekan om att man får sitta ensam när man åker in till stan. Det är ingen som prompt vill tränga sig in på samma säte. Det händer väl i och för sig inte särskilt ofta ändå, men nu sitter man, så alla säga, ännu säkrare!

Mest har det förstås varit damer i 50 års åldern som förbarmat sig och inte yngre diton som i Ted Bundys fall. Men jag är ju å andra sidan inte lika karismatisk heller. Jag äger inte de sociala färdigheter som skulle krävas för att totalt kunna dupera andra människor men onekligen är det något som vaknar hos framförallt det motsatta könet. Är det empati för mina svårigheter eller handlar det om någon sorts modersinstinkter? Jag vet inte…