Jag har gått och tänkt på det här
ganska länge men liksom inte riktigt kommit till skott att skriva något om det.
Det är ju så att om man ska komma någonstans här i världen – bloggvärlden etc.,
då verkar det vara behövligt att koncentrera sig på en enda sak, eller en grupp
av saker som har en väldigt tydlig gemensam nämnare. Skriver man till exempel
om film är det fördelaktigt att man skriver om en enda typ av film för att
lättare kunna åstadkomma ett djup i den ackumulerade floran. Att blanda
barnfilmer med de råaste skräckfilmerna på ett och samma ställe kräver sin man.
Det är också ett säkert sätt att förvirra sina besökare.
Likadant är det om man skriver om
musik. Vill man skriva om hårdrock och vad där tillhör i subgenrer är det inte
rekommendabelt att samtidigt intressera sig för popmusik. Det är att förvirra
sin publik.
Men om man nu faktiskt har ett
personligt intresse i allt detta och inte vill nischa sig så smalt man kanske
borde. Vad händer då? Jo, man får så klart ett oerhört stort arbete framför
sig. Man ska inte räkna med att kunna sätta sig tillräckligt djupt in i
någonting för att kunna bli expert, åtminstone inte om man har sitt skrivande
som bi syssla.
Här befinner tyvärr(?) jag mig. Jag
vill skriva om allting eftersom allting intresserar mig. Därför blir mina
bloggar väldigt breda. Jag tycker inte om att begränsa mig och fastna i ett
fack. Den som gör det missar helt enkelt så mycket intressant att man
visserligen kan bli expert på en detalj men samtidigt missar ett
helhetsintryck.
Men vad är egentligen bäst? Ska
man välja bort det som känns mindre viktigt och bara koncentrera sig på
essensen eller ska man köra sitt race? Men bredd finns det ju onekligen något
för alla också.
Tvehågsen…?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar