För inte länge sedan var jag
på en affärsresa i Finland. Inget ont om Finland men min bostad är inte
placerad på en logistisk fördelaktig geografisk position. Det är rent ut sagt
lite av en pina att ta sig till de flesta orter som inte är Bromma med flyg.
Med detta i bakhuvudet bokade jag resa via Kastrup och Köpenhamn. En ganska
lång och långsam väg med mycket väntetid och byten. Eller nja.. Så mycket byten
är det inte egentligen. Tåg till vårt södra grannland rätt in på flygplatsen
och sen på flyget till Helsingfors. Ganska lätt om än tidskrävande.
Den här gången upptäckte jag
vid ankomst till hotellet i Finland att jag hade lämnat både pass och körkort
hemma. Inte vidare lyckat skulle det visa sig. Eftersom jag skulle åka tillbaka
samma väg till sverige insåg jag att det skulle bli problem. Något som jag var
tvungen att lösa direkt för att kunna sova den natten.
Sagt och gjort. Jag ringde
till svenska polisen och beskrev mitt problem. Hur skulle jag göra för att
komma in i Sverige igen. Att kliva på tåget på Kastrup skulle inte funka. De
skulle inte släppa ombord mig utan ID. Det visste jag väl redan men jag fick
även det beskedet från polisen. ID kontrollen är tämligen rigorös sedan någon
gång 2016 för att stävja flyktingströmmen till landet. Istället skulle jag ta
en Taxi över bron för att de då kunde slå mig i dataregistret på den svenska
sidan. Det lät betryggande och jag nöjde mig med det svaret. Jag kunde sova
hjälpligt den natten. En sten hade fallit från hjärtat liksom.
Några dagar förflöt och det
var dags att åka hem. Inte särskilt orolig satte jag mig på planet från
Helsingfors till Köpenhamn. Trött och sliten och ville bara komma hem. Hämtade
min väska i ankomsthallen och gick med trötta steg mot utgången. Eftersom jag
skulle ta tåget vidare från den svenska sidan hade jag lite bråttom ändå och
skyndande mig mot en taxi. Snart skulle jag vara hemma – trodde jag.
Det visade sig dock att Taxi
vägrade köra mig utan Pass eller ID-handling. Det var tydligen stränga böter på
det för deras del. Och har satt jag och gjorde bara så som svenska polisen hade
sagt åt mig att göra. Det hjälpte inte hur mycket jag bedyrade att de skulle
kolla min identitet när jag kom till gränsen. De vägrade helt enkelt köra mig
och jag fick kliva ur taxin igen.
Vid det här laget snurrade det
rejält i huvudet. Hur skulle jag lösa detta. Jag ringde till svenska polisen
igen och fick samma tips som förra gången. Jag skulle ta en taxi över bron.
Rätt irriterad förklarade jag att detta inte var ett alternativ eftersom man
vägrade köra mig. Det blev helt tyst i andra sidan av luren. Jag insåg att jag
var tvången att trycka på här och ligga på om jag inte skulle bli lämnad vind
för våg av de svenska myndigheterna. De hade ingen möjlighet att hjälpa mig
eftersom jag befann mig utanför landets gränser. Tilläggas kan att även den
danska polisen inte skulle kunna vara behjälplig eftersom jag inte är dansk
medborgare. Slutligen fick jag rådet att vända mig till den svenska ambassaden
i Köpenhamn. Det är här var förstås efter deras öppettider så att lösa detta på
kvällen var helt kört. Det var bara att inse. Gränsen var stängd för mig och
jag skulle inte få komma in i landet igen. Inte utan vidare.
Via min telefon hittade jag en
bokningssida där jag kunde hitta ett billigt sista minuten hotellrum. Det var
bara att bita i det sura äpplet och boka ett rum. Det fanns ett par som var
ganska billiga och jag tog ett av dem. Att få tag i en taxi dit var inte svårt
och snart var jag på väg. Det var väl 15-20 minuter från flygplatsen ungefär.
Tyckte att det blev sunkigare och sunkigare område taxin körde igenom men det
verkade ändå väldigt centralt. Tågstationen låg väldigt nära hotellet. Det
gjorde också en strippklubb som vi åkte förbi. Det är något som man som svensk
inte är var att se. Jag har i alla fall aldrig vare sig varit på eller sett
utsidan på en äkta strippklubb. En klubb som inte försöker dölja sin
verksamhet.
Framme vid hotellet, betalar
taxin och går in. Låt oss vara diplomatiska och säga att elegansen inte var
överväldigande. Det gick inte att få rummet direkt eftersom jag bokad så pass
nyligen. Jag fick sitta ner och vänta några minuter medan jag lyssnade på hur
portiern förklarade om och om igen för några potentiella gäster att de var tvungna
att ha ett kontokort med täckning på för att kunna checka in. Vilket folk…
Nåja, det var ju inte mitt problem. Jag fick mitt rum till slut och skulle ta
hissen upp dit. Det fanns två hissar och den ena var avstängd. Det stod en
handskriven lapp om att man gärna fick ta trappan om man ville. På samma lapp
stod att hissen fungerade men att den var långsam och att lyset kunder
försvinna i den under färd.
Jag nådde i alla fall mitt
våningsplan och jakten på att hitta mitt rum började. Det var inte jätteenkelt
kan jag avslöja. Jag fick bege mig bakom dörrar som inte hade någon markering
för att nå fram. Längst in låg mitt lilla kyffe. Det kan inte ha varit mer än
9kvm men det sket jag i. Jag skulle sova och forska i hur jag kunde nå den
svenska ambassaden. Jag kopplade upp datorn till den sunkigaste wifi jag har
varit med om. Var femte minut bröts kontakten men till slut hade jag den info
jag behövde. Ambassaden hade öppet 2 timmar nästföljande dag. TVÅ timmar! Det
var bara att förbereda sig.
Men först var jag tvungen att
få nån mat i mig. Det fanns inget på hotellet så jag fick gå ut på stan och
hitta nåt. Jag är inte nogräknad så vad som helst skulle funka. Sagt och gjort.
Jag letade mig ut ur mitt rum, gick hela korridoren bort, väntade tålmodigt på
den enda hissen och åkte ner. När jag kommit ut på gatan han jag väl gå 10
meter innan jag blev erbjuden sex. Är prostitutionen så öppen i Köpenhamn? Jag
är visserligen en lantis men i alla fall. Jag skyndade förbi och en rätt
obehaglig miljö med fylla och annat målades snabbt upp för mig. Här gällde de
att se stor och orädd ut. Och under inga omständigheter ha ögonkontakt med
någon. Det blev en pizza! En väldigt god pizza också och sedna gick jag med stadiga
steg vägen tillbaka. Förbi fyllet och förbi horan in på hotellet och parkerade
mig sedan på rummet resten av kvällen.
---
Nästa dag hade jag beställt
taxi i god tid för att ta mig till ambassaden. Jag ville självklart vara där
när de öppnade för inte visst jag hur omständligt det skulle vara för att få
rätt på problemet. Det kunde lika gärna innebära att jag skulle tvingas
övernatta fler nätter som landsförvisad. Hur som helst åkte jag ner och
checkade ut. Och ställde mig på gatan precis utanför hotellet för att vänta på min
taxi. Jag fick inte stå i fred länge innan jag fick sällskap. Hon undrade vad
jag skulle och när jag förklarade att jag väntade på min taxi ville hon att jag
skulle ta en drink med henne i stället. Jag var givetvis inte intresserad av
något sådant men hon gav sig inte. Hon började prata mer med mig och undrade om
jag var gift, samtidigt tog hon mig på mitt könsorgan. Det var riktigt
obehagligt och det krävdes rejält med energi från min sida för att bli av med
henne. Detta skedde alltså mitt på ljusan dan 2 meter från ingången till
hotellet. Klockan var uppskattningsvis strax efter 9 på morgonen.
Min taxi kom och plockade upp
mig och körde mig till ambassaden. Det gick inte att betala med kort eftersom
det inte gick att få kontakt med nätet bland de höga husen. Det var i alla fall
vad han sa och efter flera försök fick jag till slut gräva fram svenska
kontanter att betala med. Tur att jag hade några i jackfickan. Självklart var
jag tidig och det var kallt. Ambassaden skulle öppna snart och då skulle mitt
problem lösas. Det var värt några minuter i kyla. Utan minsta tvekan var det
värt det!
Jag var först in på
ambassaden, förklarade mitt ärende. Efter att ha uppgett mitt svenska
personnummer tog det ca två minuter innan jag hade ett papper i min hand som
visade att jag var svenska medborgare. Då var det alltså dags att ge sig
tillbaka till tåget för att komma med. Jag var förstås tvången att lösa biljett
men nu spelade inte pengar så stor betydelse längre. Jag ville bara hem. Smått
nervös ställde jag mig i kön till tåget med mitt papper i hand. Tåget rullade
in på perrongen och kontrollen påbörjades. Mitt papper granskades av vakten som
först var väldigt skeptisk. Men jag var bestämd och poängterade att det var
utfärdat och undertecknat av svenska ambassaden och att det var ett giltigt dokument.
Motvilligt släpptes jag igenom avspärrningen. Nu satt jag på tåget som skulle
ta mig till Sverige. Jag var dock inte avslappnad än. Det är ytterligare en
pass/ID/tullkontroll innan Sverige och jag behöll pappret i handen. Nu skulle
inget stoppa mig!
Ni kan kanske förstå min lättnad
när tåget rullade från den andra kontrollpunkten och jag hade kommit till
SVERIGE!! Nu kunde jag inte hålla tillbaka längre utan när alla spänningarna
släppte gjorde också mina tårar det. Jag satt där i vagnen med tårarna längs
kinderna och var bara så lycklig över att detta äventyret äntligen var över!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar