Bloggarna som aldrig blev av…

Som alla [sic] som läser det jag skriver vet så driver jag ett stort antal bloggar. För stort tycker nog de flesta inklusive några av dem som befinner sig i min absoluta närhet. Trots detta har jag faktiskt gett avkall på en del som kunde ha blivit något men som av olika anledningar inte blev det.

Delikata Drycker – Visserligen skriver jag ibland om öl, vin och whisky på specifika bloggar för ändamålet men jag tyckte att det fanns en viss värdering i ordet ”delikata” som inte lämpade sig för en eventuell sågning. Därmed skrotade jag namnet.

Obligatoriska Ostar – Tämligen självförklarande och visst är det kul med lite smakrika ostar att förgylla helgen med. En god följeslagare till vinbloggen egentligen. Ost och vin passar som bekant utmärkt tillsammans.

När man sitter och spånar om namn på bloggar enligt det alliterationsmönster som jag ofta fastnar i blir det en hel del idéer som verkligen inte blir bra och som berör ämnen som man heller inte har tillräcklig kunskap att skriva om. Jag vet inte hur många jag har förkastat bara för att de är riktigt usla eller för att jag inte har haft någon substans alls att skriva om. Gamla Gnuer, Fina Fiskar, Farliga Flyttfåglar, Hemliga Hantverkare osv. osv.

Vad sägs till exempel och fiskebloggen Antika Abborrar?

Viktminskningsbloggen Brutal Bantning?

C är en svår bokstav. Skulle man skiva om Sura Citroner funkar ju inte det även om det rent uttalsmässig går alldeles utmärkt. Citrongul Citroën skulle däremot fungera alldeles utmärkt, men vem vill skriva om detta?

Digital Downloadning skulle väl kunna behandla fildelning på ett eller annat sätt?

Enkelriktade Entreprenörer skulle lämpa sig om man hittade på något att skriva om leverantörer med samarbetsproblem?

Fanatisk Film är min filmblogg men frågan är om det var ett så smart namn egentligen. Allt som oftast verkar folk läsa det där som Fantastisk Film vilket är ganska pinsamt. Att bara skriva om skräpfilm skulle man för övrigt kunna göra under Mera Mög eller Korkade Kalkoner.

                               

Fullständig absurditet når man med Kanderade Kånkelbär.

Personalen har i alla fall upptäckt sitt misstag...

Det gäller att vara väldigt tydlig!

...allt för att undvika missförstånd! :-)

Tacka vet jag lite jul-grafitti! :-)

Jag är inte rasist men…

Hur ofta har man inte sett det påståenden? Men faktum är att det här med raser inte alltid är det lättaste. Eller rättare sagt de öknamn på olika raser och folkgrupper som figurerar över tid. I min uppväxt var det fullt naturligt att använda ordet ”neger” och i synnerhet ihop med bakverk. I Skåne hette det negerbulle medan det i övriga Sverige kallades för negerboll. Inte så konstigt eftersom det väl får betraktas vara en boll? Fast form är kanske ointressant.

Längre tillbaka fanns det sannolik andra mörka bakverk med samma sammansättning. Det enda jag kommer på i skrivandet stund är negerkyssar men det har jag själv aldrig använt aktivt. Den enda relationen jag har är faktiskt via en gammal film där det talas om dem som något delikat.

Men numera får man alltså inte säga neger till någonting. Jag har inga problem med det, det är inte det jag vill komma åt eller diskutera i det här inlägget. Det är snarare att det inte tycks finnas något negativt över ordet negress. Det är enligt mig mycket märkligt. Är det den maskulina dominansen i språkbruket som avgör detta. Är mannen mera hotfull än kvinnan och har i så fall ordet fått en mer negativ klang i modern tid?

Alla typer av blandraser, såsom mulatter, mestiser, sambos och eurasier torde vara tämligen nedsättande. De är väl heller inte särskilt vanliga i dagligt tal och kombineras inte vad jag vet med annat heller.

Men det jag egentligen vill komma till är att det numera korrekta ”svart” istället för neger också borde innebära att det är ok att referera till asiater som ”gula” och indianer som ”röda”, något som historiskt sett varit synnerligen nedsättande. Varför är det ok att hänvisa till en färg om den är svart eller vit men inte gul och röd? Varför måste man överhuvudtaget referera till hudfärgen, räcker det inte att säga människa? Eller som Cornelis uttryckte det – Medborgare!