måndag 2 mars 2015

Hur mycket kostar ett leende?


Jag har inte varit världens muntergök i alla mina dagar. Om jag ska drista mig till att göra någon jämförelse inom filmvärlden får jag kanske lov att kalla mig Grumpy Old Man. Någon poäng med att se glad ut tycker jag inte att det har funnits. Så resonerade jag åtminstone förr. Hur mycket förr det handlar om ska jag låta vara osant. Jag vet helt enkelt inte när skärningspunkten kom.

Dock har jag insett att det faktiskt finns en poäng med att se glad ut och på så sätt glädja mina medmänniskor. Jag menar, det är inte det att jag måste vara på topphumör hela tiden för att kosta på mig ett leende mot den som sitter i kassan på ICA. Jag måste inte vara bundis med busschauffören för att jag ler mot denna när jag går på bussen och jag måste inte tycka om maten i lunchrestaurangen för att vara trevlig mot personalen. Det är knappast deras fel att man inte har råd att köpa in ordentligt råmaterial till rätterna.

Vad kostar det mig egentligen? Någonstans såg jag en uträkning på hur många muskler som används för att ser sur och butter ut. Jag lovar att det är bra många mer än vad som behövs för ett leende. Dessutom blir jag gladare av att vara hövlig mot mina medmänniskor! Det är en win-win situation. Mitt leende smittar och även jag har gula tänder och inte den mest perfekta tandrad man kan föreställa sig får jag ett mycket trevligare bemötande om jag är trevlig själv.


Jag har förstås taskiga dagar som alla andra och lyckas inte alltid. Men visst är det ändå lite trevligt med en busschaufför som hälsar en välkommen, kassapersonal som ler mot en och restaurangpersonal som gör sitt yttersta för att du ska trivas? Är inte det minsta du kan göra att offra ditt leende mot dem?


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...