Det här blogginlägget är inspirerat av händelser som inte
inträffade för så länge sedan. Som vanligt tar det mig ett tag att bearbeta,
innan jag riktigt har förstått vad som har hänt och hunnit formulera om det i
huvudet. Inlägget handlar om vänskap, det kan man inte tro med den titeln. Men
det är ändå en klockren titel tycker jag.
För vad är egentligen en vän? Skiljer man på vän och
kompis? Jo, jag gör nog det. Kompisar kan man umgås med för att det är kul och
för att man har ett gemensamt intresse. En vän är så mycket mer. En vän är en
person, för jag förhåller mig i den här texten till andra männiksor, inte
sällskapsdjur som kan vara nog så viktiga för självkänslan, som man kan
anförtro sina innersta hemligheter åt. Någon man litar på till 110% och som man
kan säga precis vad som helst till.
En vän är någon man inte behöver göra sig till inför.
Någon som accepterar en och tycker om en precis som man är. En vän är någon som
kan tala om obekväma sanningar för en utan att man blir arg. En kompis kan inte
det, i alla fall inte till mig. En väns råd accepterar jag även om det är
jobbigt och obekvämt. En vän är också någon som man kan ropa VISA PATTARNA!
VISA PATTARNA! till och ändå vara vänner dagen efter. Ja, eller ett ekvivalent
uttryck då, beroende på könstillhörighet. Jag antar att VISA BALLEN! VISA
BALLEN! Är samma sak även om jag aldrig har råkat ut för det.
En vän kan man skratta med och gråta med. En vän bryr sig
om dig oavsett vad som har hänt och ställer upp för dig till 100%. Naturligtvis
är det ett tvåvägsförhållande. Jag ställer upp till 100% för mina vänner också.
Räknar jag dig till mina vänner blir jag inte sur om du ringer mitt i natten
och behöver prata med mig, det kan vara om det mest triviala. Är det viktigt
för dig är det viktigt för mig. Du kan förstås inte räkna med att jag vaknar av
telefonsignalen…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar