Jag tänker mycket på min
förestående operation. Visst har jag grönsakstankar, grönsaksrädsla för vad som
kan hända men det omedelbara handlar mer om hur jag ska klara den första tiden
efter ingreppet. Från en sjukhussäng kommer jag inte att kunna skriva någonting
och jag har så mycket jag behöver få ur mig.
Som jag tidigare har konstaterat är jag bara riktigt levande när jag får skriva, det är mitt sätt att få ur mig
saker och ting. Utan skrivandet kommer jag att fördämma upp saker och ting.
Sannolikt kommer jag att få abstinens eller åtminstone inte veta vad jag ska
göra. Skrivandet är en så stor del av min vardag att jag inte riktigt vet hur
jag kommer att klara ett uppehåll på en eller flera veckor. Jag vet heller inte
vilka möjligheter jag kommer att ha när jag väl kommer hem. Kanske måste jag
ligga till sängs? Kanske har jag inga möjligheter att tänka klart?
Det är bara att hoppas på det
bästa och intala sig att det faktiskt är som de säger – en rutinoperation. Givetvis
finns det risker inblandade i sådana också, narkosen är inte helt ofarlig. Men
man får se det positivt, jag får ju sova i alla fall! J
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar