Det är det eviga frågan som har stötts och blötts sen urminnes tider. Känner
man verkligen någon annan än sig själv till 100 %? Kanske känner men inte ens
sig själv fullt ut i alla situationer. Dock hade jag här tänkt resonera kring vad
man egentligen vem om de man lär känna på olika sociala medier. Är de verkligen
de som de utger sig för att vara? Om inte, kan man genomskåda dem eller är det
möjligt att förställa sig till den milda grad att man helt smälter in i den
rollpersonlighet man är ute efter att imitera?
Jag tror att jag skulle kunna vara en personlighet som jag inte alls är
egentligen när jag är online. Jag vill påstå att jag i vissa sammanhang också
är det. Det är inte mig ni ser, ni ser någon sorts kopia. Någon som försöker
smälta in i sammanhanget.
Vad är jag ute efter? Vad är DU ute efter? Är det att provocera eller söka
information om andra människor? Om jag ger dig min ärliga uppfattning och åsikt
i alla situationer skulle du kanske inte umgås med mig, kanske förställer jag
mig för att hamna i en bättre dager. Du vet inte om jag har rymt och vårdarna
söker efter mig. Jag vet inte om du är en galen yxmördare som står utanför min
dörr nästa gång jag öppnar. Har du använt vår sociala relation till att samla
uppgifter om mig?
Helt ärligt så är jag mer komplicerad än vad din hjärna klarar av att
processa. Vad är din ursäkt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar