Det verkar vara en envis
och aldrig sinande debatt kring jämlikhet och könsroller. Jag är naturligtvis
för rättvisa i alla dess former men ibland tycker jag att de här frågorna är
aningen snedvridna. Oftast hör man bara röster som talar för kvinnans rättigheter
i ett mansdominerat samhälle och det är säkert det stora problemet. Men man kan
också konstatera det omvända.
Idag kan kvinnor klä sig
med det typiskt manliga plagget slips utan att någon reagerar. Det ingår till
och med i uniformer som bärs av både män och kvinnor.
Män skulle inte kunna
bära kjol utan att bli uttittade. Inte ens kilt vill jag påstå även om
reaktionen möjligen blir något mildare där.
En man kan utan vidare
cykla på en damcykel utan att någon reagerar, faktum är att jag nästan aldrig
ser något annat nuförtiden. En kvinna på en herrcykel är dock fortfarande tabu.
Män kan numera ha långt
hår utan att någon reagerar nämnvärt, kvinnor ska ha långt hår för att passa in
i könsrollen. En man med renrakat huvud (ej skinnhead) är det ingen som
reagerar på men om det vore en kvinna så nog blickarna söka sig dit.
Åter till klädesplagg.
Kvinnor kan utan vidare ha skarpa färger och intressanta kreationer. Det är
ovanligt att män utmärker sig på det sättet (om man inte är hallick i en
amerikansk film).
Ingen reagerar på en man
med ölmage, det är accepterat. Kvinnor med för många kilon är däremot något som
många finner löjeväckande.
Förresten så är en man ”hårt
hållen” medan en kvinna är ”kuvad”.
Rosa är för flickor och
blått för pojkar. Jag förespråkar själv grönt över hela linjen.
Inget av det här kommer
att ändras inom överskådlig framtid om vi inte ser till att det ska hända. Det
kräver generationer av insikt för att få tillstånd något så drastiskt. Vi är
inte lika, behöver heller inte vara lika, men så länge mamma är lik sin mamma
och pappa är lik sin pappa lär ingen förändring ske.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar