Hinner man skriva ett inlägg på 23 minuter? Ja, jag
tänkte i alla fall att jag skulle testa. Grejen är att jag inte har en aning om
vad jag egentligen vill ha sagt. Tanken med den här bloggen, som jag har haft
på sista tiden är att skriva inspirerande inlägg. Det är kanske inte alltid det
lättaste när man inte känner sig så inspirerad själv. Det går väl upp och ner i
livet för de flesta av oss. Och ändå ska man försöka vara ett föredöme, hjälpa
andra osv. Inte det lättaste alla gånger!
Så vad ska man skriva då? Jag skulle kunna ta religiösa
organisationer i hampan och framhäva min åsikt om att det var länge sedan det
egentligen handlade om religion i traditionell mening. Att det numera är mammon
som står även denna del av samhället, men frågan är hur inspirerande det skulle
vara? Det skulle väl snarare vara nedslående för dem som är inne i den
cirkusen? Och med cirkus menar jag inte något negativt även om det kan låta så.
Det är snarare ett sätt för mig att med väldigt få ord sätta ett namn på
epitetet.
Jag är av den uppfattningen att det enda man egentligen
behöver klara av för att vara en god medmänniska är att låta bli att ”kasta
första stenen”. Det är naturligtvis grovt förenklat och självklart finns det
fler aforismer som passar in på en god samhällsmedborgare. Om det nu är en god
samhällsmedborgare man strävar efter att vara. Jag gör nog inte det. Däremot
har jag förstått vikten av att vara en god medmänniska och jag gör mitt
yttersta för att vara ett stöd för andra människor. Det får mig att må bra om
jag kan vara till hjälp för någon annan.
Som många av er vet skriver jag på en bok om mitt liv.
Inte det intressantaste livet i världen tycker jag. Men jag har ett par
testläsare och jag får god feedback från dem. Det verkar som att det är en bra
idé för mig att skriva. Jag resonerar som så att om det kan hjälpa en enda
människa från att känna som jag gör, gjorde under uppväxten etc. så är det värt
besväret. Se där, bara några minuter in i inlägget och redan har jag gjort
reklam för min kommande bok, inte illa eller hur?
Jag har fortfarande 11 minuter kvar och vet fortfarande
inte vilken inspiration jag ska kunna bidra med. Ska man vara exceptionellt petig kanske det
i slutändan handlar om att vara en god medmänniska, att inte döma andra och att behandla
andra som man vill bli behandlad själv. Det där sista är nog en
grundförutsättning för hela existensen tror jag. Finns det inte människor som
osjälviskt tror på dig, varför ska du tro på någon annan? Och tvärtom.
Vänlighet föder vänlighet och ondska föder ondska. Var snäll mot din nästa. Lyssna.
Och gör vad du kan för att göra din omvärld glad. Det är så jag resonerar.
Självklart måste man även se till sig själv och om man ska må bra inom sig
hjälper det heller inte att någon annan är en vänlig själ. Man måste lära sig
att tycka om sig själv vilket inte alltid är så lätt.
Slutklämmen då? Vad har jag skrivit och sagt? Är det
viktigt hur andra människor uppfattar mig? För några månader sen skulle jag
sagt nej. Idag är jag inte lika säker. Vi behöver nog alla lite bekräftelse om
det sen handlar om en klapp på axeln ”det där gjorde du bra”. Eller om något
djupare spelar egentligen ingen roll, eller är åtminstone upp till var och en.
Det var nog det jag ville säga tror jag och jag har tre minuter kvar. En bra
rubrik… hmm…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar