Honesty is my only excuse…

Jag har inte alltid varit bra på sanningen. Förr förnekade jag nog det mesta. I synnerhet det som behandlade min egen person. Det är förfarande dessa sanningar som är de svåraste. Det är de som är lättast att förneka.

Att vara brutalt ärlig mot sin omvärld har förstås sina sidor om man har en avvikande eller negativ uppfattning. Det är lätt att man blir uppfattad som en kverulant. Tricket är att vara konstruktiv.  Det är heller inte så lätt om det handlar om känslostyrda åsikter. Det är ofta man känner att man har en åsikt men har svårt att konkretisera den. Det är just sådana åsikter man bör undvika i möjligaste mån. Man ska inte känna, bara tänka! Det var iallafall min åsikt fram till helt nyligen.

Nyligen har jag nämligen drabbats av en positiv känsloanstormning.  Men nyligen menar jag kanske det sista året eller två. Sätter man saker i sitt perspektiv blir verkligen två år nyligen om man sätter det i relation till en livstid på över fyrtio år.

Jag har insett, inte fullt ut, det kommer jag nog aldrig att göra, att det finns känslor som inte går att förklara förklara i ord. Kärlek är förstås en sådan men just nu syftar jag på något helt annat.

Jag ägnade ägnade massor av år åt att odla mitt hat egentligen. Jag var nog väldigt självisk. Det är jag säkert fortfarande men det finns även något annat i mitt liv. Jag har insett hur mycket glädje och kärlek man faktiskt kan få ut av att hjälpa andra. Räknar man med att få något tillbaka är man fel ute. Det ska vara helt osjälviska handlingar, om det nu finns sådana över huvud taget? Vad säger ni, finns det sådana?

Mina försök gör i alla fall att jag får chansen att känna mig viktig för en stund. Jag känner att det faktiskt finns något i mitt liv som inte har varit förjäves. Något som faktiskt bidrar till min karaktär på ett positivt sätt. Av någon anledning är det svårare att göra just detta för de som är allra närmast, de som det borde vara allra lättast att ställa upp för. Jag vet inte varför. Det kanske finns ett behov av yttre bekräftelse, det räcker inte att vara uppskattad av de allra närmaste.

Ja, det var nog det jag ville säga idag faktiskt. Hjälp och ställ upp för din nästa. I längden lönar det sig. Jag lovar!