De kände inte varandra trots att de bodde i samma by. De
hade aldrig känt varandra. Något sådant fanns inte i deras värld. Men ändå hade
de sneglat på varandra då och då genom årens lopp. Ibland hade det blivit fel
men ibland hade det också blivit rätt. Utan att känna varandra visste de ändå
en hel del om varandra. Inte något djupare kanske men små triviala saker,
sådant som ingen av dem trodde att någon annan lade märke till.
Hon var ljusblond och timid medan han var burlesk och
mörk. Varandras absoluta motsatser kan man säga. Men liksom magneten drogs de
till varandra. De kände inte varandra men umgicks ändå i samma kretsar från det
att de var väldigt små. Det var trots allt en väldigt liten by och det fanns
inte många olika miljöer att välja på. Antingen var man med eller så var man
utanför.
Han hade valt det senare alternativet. Det var väl inget
frivilligt val egentligen men det fanns inte mycket annat att välja på. Hon
hade lagt upp en lite annorlunda strategi, ett sätt som hon tyckte passade sin
personlighet. Ingen av dem trivdes i den roll som livet ofrivilligt hade tilldelats
dem men det var tvungna att spela med.
Åren gick och även om de aldrig hade känt varandra sågs
de nu mer och mer sällan. Det är väl uppväxtens sanning att gå åt skilda håll
kanske. Åren gick ännu mer och det som en gång var ett minne förflyttades
längre bort från medvetenheten. In i evigheten skulle man lite poetiskt kunna
uttrycka det.
Där kunde sagan ha
tagit slut men eftersom nästan alla sagor har ett lyckligt slut kommer det ett
här.
Ungefär trettio år förflöt. Ingen hade väl räknat med att
något mer skulle hända. Inte Fröken Mild, som nu var fru Mild, och inte herr
Skygg heller. Men på något underligt sätt, ett sätt som bara tiden eller någon
högre makt har, korsades deras vägar igen. De var nyfikna på varandra. Vad hade
egentligen hänt där i hembyn för många år sedan? Plötsligt fattade de tycke för
varandra. Inte som kärlekspar, Gud bevars, men ömsesidigt bestämde de att det
här måste bli startskottet på något nytt. Det fanns ett ömsesidigt förtroende
som ingen av dem hade räknat med. De var faktiskt vänner beredda att ställa upp
för varandra såsom vänner gör.
Livets vägar äro outgrundliga!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar