Ja, det här skulle lika gärna vara: hur ska man bete sig del 2. Grejen är den att om jag träffar på en
ny bekantskap, på sociala medier, något annat lär det inte bli frågan om, som
jag verkligen gillar, så ligger jag på så hårt att jag stöter bort vederbörande.
Detta är inte meningen men jag kan inte hjälpa det. Det är sån jag är. Jag
behöver en lite knuff ”nu är du lite för mycket” ”ge mig lite andrum” eller
liknande. Men det är tufft att ta till sig. Det känns fortfarande en klump i
magen som det gjorde av svek för många många år sedan. Märkligt, för jag är ju
inte sviken egentligen.
Det värsta är när folk inte säger ifrån utan bara
totalignorerar en plötsligt. Det händer ibland. Jag brukade intala mig att jag
inte brydde mig när olk plockade bort mig som vän på Facebook till exempel.
Och det gör jag väl kanske inte heller så ofta. Men vissa, som man faktiskt
räknade till sina riktiga vänner. Människor man träffade i verkligheten, som inte
längre har något intresse av en är tungt. Eller om alla mejl plötsligt studsar
och kommer tillbaka igen. Det gillar jag inte. Då blir jag obstinat. Då ger jag
mig inte. Och till vilken nytta? Vem tjänar på det? Inte jag i alla fall!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar