Som bekant är tankar sällan otänkta, dvs. det finns oftast någon som har tänkt dem före oss även när vi anser oss vara oerhört originella och kontroversiella. Just nu läser jag, som jag skrev om någonstans, världens dåligaste språk av Fredrik Lindström, jag är väl mitt i någonstans. Det slår mig, när jag läser hans ord att språket faktiskt utvecklas av okunskap! Det är nämligen så att den som inte riktigt behärskar språket i traditionell bemärkelse måste vara kreativ för att beskriva sådant som man inte hittar rätt ord för. Därigenom skapas ett nytt ord eller uttryck som det sedan står oss andra fritt att acceptera eller förkasta. Det allra mesta förkastas förstås annars skulle språkets grundstomme raseras. Om det ensa dagen var acceptabelt med ett visst uttryck och nästa dag ett annat. Det är en långsam process som måste ske över tid – och som sker över tid! Annars hade vi fortfarande talat och skrivit som man gjorde i språkets vagga.
Jag har inte alltid varit intresserad av språket, faktum är att det är en ganska ny företeelse för mig relativt sett, och jag kan inte så mycket heller. Jag gillar dock att uttrycka mig i skrift och försöker gärna hitta lite annorlunda vägar än de allra mest uppenbara. Grammatik kan jag väldigt lite kring, jag är väl vad man kallar självlärd eller autodidakt, men nu när min nyfikenhet har väckts vill jag ta igen det jag missade under min skoltid men ordklasser, pronomen, subjekt objekt och adverbial och allt vad det heter. Jag spiller ingen tid när det gäller att införskaffa litteratur på området, allt för att förkovra mig, utöka mitt ordförråd och för att finna ny inspiration till nya uttrycksformer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar