måndag 16 mars 2015

Jag är en sorts kameleont..


Det är inte så att jag kan anpassa mig till varje situation. Det är jag nog generellt ganska dålig på. Saker och ting måste ske på ”mitt” sätt. Annars fungerar det inte. Dock har jag lärt mig att anpassa mig till vissa situationer och ”förställa” mig. Eller kanske rättare sagt bara visa en liten del av den jag är. Masken som skyddar sitter allt jämt kvar och kommer säkert att sitta där tills den dag jag går ur tiden. Det kommer fortsatt att vara en väldigt noggrant utvald liten skara som får se hela mig. Resten får se det jag låter dem se.

Enda gången jag kan spela ut mitt register, hela mitt register, är nog när jag sitter bakom tangentbordet. Då kan jag låta fantasin flöda och jag kan formulera mina meningar ifred. Det är också ett av de få tillfällena då det ”tystnar” i. Sorlet som för alltid finns där låter mig ta paus för en stund. Det är en befrielse!

Men den som är jag förblir nog förtryckt. Vissa människor får se den jobbige jävelen, andra den omtänksamme. Liksom alla andra tusen delar av min personlighet. Jag släpper inte gärna in någon under skalet. Jag är inte särkilt förtjust i människor men några få intresserar mig. De få jag känner att jag kan lita på. Jag har blivit bränd så många gånger under mina år i jämmerdalen att jag nog har utvecklat ett ganska effektivt sorteringssystem. Numera är det sällan jag har fel om människor. Det händer fortfarande men vi räknar inte längre i tiotals procent, snarare i promille.

Mina få vänner och de jag väljer att dela mina innersta hemligheter med är noga utvalda. Jag har känt mig utanför i hela mitt liv. I stort sett ingen har riktigt förstått… Men nu känner jag att det börjar ändras. Det är förstås jag som börjar förändras. Man kan ju som bekant inte förändra någon annan  än sig själv. Jag ska gifta mig i sommar och jag är så glad! Det kunde man inte tro om lille blyge Nalle Puh…


Linda, jag älskar dig!


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...