Varför ska man behöva göra sig till och föreställa någon
man inte är bara för att bli accepterad av sin omgivning? Själv får man ju hela
tiden leva med sådant som stör en å det fullaste. Människor som gör precis som
de vill och inte tar hänsyn till någon annan än sig själva och sin egen dumhet.
Jag brottas hela tiden med att undvika att upplysa dessa individer om hur fel
de har i sina resonemang, hur lätt de gör det för sig eftersom de inte är
kapabla att tänka igenom sina handlingar innan de genomförs och det är heller
inte särskilt svårt att hitta enkla lösningar som eliminerar problem som
uppstår. Man det är bara att svälja och försöka se glad ut, att detta innebär
att man håller på att gå under inombords är (tydligen) av underordnad
betydelse. För skulle man ta sig ton och verkligen uttrycka alla sina åsikter i
ett sådant sammanhang blir man genast stämplad som besvärlig, Men sanningen är
en annan, jag är inte besvärlig, jag är logisk och på det teoretiska planet väldigt
praktisk! Min fallenhet för detta borde snarare utnyttjas än åsidosättas. Rätt
man på rätt plats skulle man kunna säga, vill man få saker och ting att funka
optimalt kanske man bör rådfråga någon som klarar att analysera problemet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar