fredag 30 september 2011

Det här med döden...


Är det inte lite märkligt hur det här med döden fungerar (för de flesta av oss)? När vi är små är vi livrädda för den, vi går kanske inte och tänkte på den varje sekund av dagen, men den finns hela tiden närvarande. Vi är livrädda för att dö! Jag var aldrig särskilt rädd för att mina föräldrar skulle gå bort eller så, jag tänkte bara på mig själv. Men när tiden går börjar man istället att oroa sig för andra. Jag är inte rädd för döden längre och jag har insett att inget lever för evigt. De få begravningar jag har varit på har varit obeskrivligt tårdrypande, men så är jag ju en mjukis innerst inne också. Samtidigt förstår man ju att det måste ske och att det många gånger är det bästa för den som drabbas också.

Jag är inte rädd för min egen död längre, den får andra oroa sig för. Jag är heller inte särskilt rädd för mina föräldras död, det som oroar mig är vad som ska ända med dem som blir kvar....
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...