Empatifri?!

Jag har under ett antal år hävdat och varit övertygad om att jag inte är kapabel att känna empati. Nyligen inträffade händelser visar att detta inte är riktigt sant. Jag kan visst känna empati men jag slösar inte med det. Man skulle kanske kunna säga att det rör sig om selektiv empati för att erfara en dylik känsla för någon främling lär det inte bli tal om. Det krävs nog att det hamnar ganska nära min egen värld, de som betyder mycket för mig. Man måste så att säga förtjäna det. Jag känner att jag måste utforska detta vidare och kan tills vidare konstatera att empati inte är en trevlig känsla, även om det gläder mig att jag kan känna så starkt inför några utvalda få.