söndag 8 mars 2015

Sagan om fröken Mild och herr Skygg


De kände inte varandra trots att de bodde i samma by. De hade aldrig känt varandra. Något sådant fanns inte i deras värld. Men ändå hade de sneglat på varandra då och då genom årens lopp. Ibland hade det blivit fel men ibland hade det också blivit rätt. Utan att känna varandra visste de ändå en hel del om varandra. Inte något djupare kanske men små triviala saker, sådant som ingen av dem trodde att någon annan lade märke till.

Hon var ljusblond och timid medan han var burlesk och mörk. Varandras absoluta motsatser kan man säga. Men liksom magneten drogs de till varandra. De kände inte varandra men umgicks ändå i samma kretsar från det att de var väldigt små. Det var trots allt en väldigt liten by och det fanns inte många olika miljöer att välja på. Antingen var man med eller så var man utanför.

Han hade valt det senare alternativet. Det var väl inget frivilligt val egentligen men det fanns inte mycket annat att välja på. Hon hade lagt upp en lite annorlunda strategi, ett sätt som hon tyckte passade sin personlighet. Ingen av dem trivdes i den roll som livet ofrivilligt hade tilldelats dem men det var tvungna att spela med.

Åren gick och även om de aldrig hade känt varandra sågs de nu mer och mer sällan. Det är väl uppväxtens sanning att gå åt skilda håll kanske. Åren gick ännu mer och det som en gång var ett minne förflyttades längre bort från medvetenheten. In i evigheten skulle man lite poetiskt kunna uttrycka det.

Där kunde sagan ha tagit slut men eftersom nästan alla sagor har ett lyckligt slut kommer det ett här.

Ungefär trettio år förflöt. Ingen hade väl räknat med att något mer skulle hända. Inte Fröken Mild, som nu var fru Mild, och inte herr Skygg heller. Men på något underligt sätt, ett sätt som bara tiden eller någon högre makt har, korsades deras vägar igen. De var nyfikna på varandra. Vad hade egentligen hänt där i hembyn för många år sedan? Plötsligt fattade de tycke för varandra. Inte som kärlekspar, Gud bevars, men ömsesidigt bestämde de att det här måste bli startskottet på något nytt. Det fanns ett ömsesidigt förtroende som ingen av dem hade räknat med. De var faktiskt vänner beredda att ställa upp för varandra såsom vänner gör.


Livets vägar äro outgrundliga!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...